Startade med att lämna in mitt paket på posten med alla saker som inte fick plats i ryggsäcken och vi hade en diskussion om vem som skulle komma fram först (det blev paketet, med 4 timmar)

Cyklade standvägen och tog färjan över till helsingborg, som danskarna säger "håll danmark rent, följ svenskarna till färjan".

Hallandsåsen var en utmaning, tur att det fanns många rastställen på väg upp till högsta punkten och jag jublade när jag körde nerför, fick upp cykeln i 60 km/h och när det var som bäst så var det dags för en skarp högersväng, man får aldrig ha det kul hela tiden.

Laholm blev första stoppet efter 120 km och bodde på ett trevligt bed&breakfast ute på landet och mötte en alternativ transport med liten ångbåt.

Dag 2 mötte jag en trevlig tjej på häst mitt ute på skogsvägarna och jag försökte göra ett byte, men hon hade betydligt fler flugor och hästen skulle inte hålla till Stockholm (det gjorde inte jag heller). Vägen min GPS hade valt var bland det tristaste jag har varit med om, det fanns bara träd, träd, träd...

Solen stekte och jag fick användning för min danska post keps och det var det närmaste jag har kommit att vara en proffsig cyklist, men det tog upp massor av svett och såg till att jag inte brände mig i nacken, tack för det. Visst ser jag otroligt grym ut!

Hittade ett ställe på vägen som jag bara bar tvungen att stanna på och det visade sig vara ett danskt par som pendlade från Danmark varje helg för att driva ett cafe i Sverige och sälja keramik som dom tillverkade i Danmark på vardagarna. Världen är liten....

Svenljunga blev mitt nästa stopp och precis innan jag kom fram trodde jag att jag skulle dö, då åskan slog ner precis framför mig på vägen mitt i skogen och jag kastade mig i diket. Vill tacka den underbara tjej som stannade sin bil mitt i ovädret och erbjöd mig plats i hennes bil till åskan hade gått förbi. Tänk att det finns sådana människor! Hon visade sig ha jobbat på Posten!!!

Samma kväll insåg jag att mina ben inte skulle orka ta mig hela vägen till Stockholm och jag fann en alternativ plan att ta mig till Göteborg för att hälsa på min underbara kusin Christina och hennes trevlig man Kenneth. Fixade tågbiljett inklusive cykel (i sverige finns det 4 cykelplatser per tågset) från Göteborg till Stockholm på tisdagen.

Dag 3 blev en tur på 120 km och det var skönt att åka färja en kort bit innan det var bara 11 km kvar till mitt nya mål. Totalt blev det 370 km istället för planerat över 700 km vilket mitt högra knä var otroligt tacksam för och jag inser nu att det är alltid bra att ha en alternativ plan, örra året körde jag från ystad till Stockholm på 4 dagar, men hade mer än 2000 km mer i benen än i år, jag kan lova att det märktes.

Äventyret slutade på kusinens nyfixade veranda norr om Göteborg och jag fick den bästa service man kunde få, god mat och dryck och 2 mycket mysiga dagar med många barndomsminnen med mera. Så här efteråt måste jag säga att det var en otroligt trevligt slut på en lite kortare cykeltur än planerat.

Lärdom är att ha alltid en backup plan! Den kan till och med bli bättre än den ursprungliga planen!

Slut!  

Så var det dags att summera sista veckan i Danmark och det blev precis som det brukar, plötsligt skall man göra allt som man inte hunnit med under 6 månader. Sitta med en öl och titta ut över båttrafiken och sommarmänniskorna som passerade...

Båttur genom Köpenhamn, tog nettobåtarna och det var ett bra pris, men de hade problem med en propeller och högtalarna fungarade inte, men köpenhamn är vackert i alla fall. Tydligen skall vattenvägarna nu även finnas på Google Streetview (Waterview), så jag kan uppleva det igen.

Min sista vecka var även början på Roskilefestivalen och för första gången i mitt liv så vet jag nu var festivalen håller till och passerade förbi med bil och såg alla tälten, oj oj, man skulle varit 30 år yngre...

Lämnade lägenheten som varit min trygghet och det är helt klart att när man bott på ett och samma ställe så länge så finns det kvar i en liten del av hjärtat, dock har jag redan glömt bort hur det kändes att gå upp 5 trappor med cykeln under armen...

Sista kvällen var det så dags att även säga adjö till Drottningen, jag hade letat efter henne varje dag och givetvis så möter jag henne när hon skall in på Tivoli. Har aldrig varit så nära en kunglighet tidigare och jag måste erkänna att jag gillar henne! På andra plats kommer kronprinsessan Victoria (som jag flög med på samma plan för 17 år sedan).

Det som var extra kul var att det var min nyfikenhet som gjorde att jag stötte på henne, såg nämligen lite blåljus vid huvudentreen på Tivioli och jag gick dit och frågade polisen vad som alla väntade på... kungligheterna sa han, och då tänkte jag att det kunde vara värt att vänta ett par minuter....

Lämnade Danmark på fredagen den 1 juli med cykel och  fick lite sällskap på vägen av en roddbåt med dansk flagg, så här efteråt känns det lite konstigt då samma dag valde man att utöka gränskontrollerna in till Danmark och Köpenhamn fick samma helg ett skyfall som tydligen var det värsta på flera hundra år...